När man lyssnar på den nationella skoldebatten handlar den ofta om vad vi borde göra mer av. För några år sedan var det till exempelvis en het debatt om att det behövdes mer katederundervisning i svenska klassrum. Då och då blossar också läxdebatten upp, där olika debattörer pläderar för fler eller färre läxor. Det problematiska med den här debatten är att vi har ett skolsystem där undervisningen är väldigt oreglerad. Läraren har ett stort frirum att välja metoder (och faktiskt också innehåll, till viss del) själv. Det innebär förstås att det kan se väldigt olika ut från klassrum till klassrum och från lektion till lektion. Det blir då svårt att prata om vad vi behöver göra mer av. En del kanske redan gör jättemycket av just det, medan andra aldrig gör det. Det är viktigt att definiera ett nuläge innan vi börjar dra slutsatser om i vilken riktning vi behöver förflytta oss. Så bör vi lärare också resonera kring vår egen undervisning.
Fortsätt läsa Var står vi och vart går vi? – Om skrivundervisning
Vi är många som använder oss av kamratrespons i våra klasser på olika sätt. Ibland kanske mer strukturerat med förutbestämda kriterier, med hjälp av ”two stars and a wish” eller checklistor. Ibland kanske barnen bara byter texter med varandra och läser igenom dem, för att ge kort muntlig respons kring tex läsbarhet – går texten att förstå?