Måndag morgon och en ny vecka ligger framför oss. Eleverna i vår klass väntar på att bli insläppta i klassrummet, en del småbubblar med kamrater om vad som hänt under helgen och någon har öppnat sin dator för ett spel eller schemakoll. De lämnar in sina mobiler och slår sig ner på sina platser i salen. Några leenden och en och annan gäspning markerar starten på veckan. Det är dags för mentorstid och att se över den nya veckan.

På Klågerupskolan är visionen att det är två mentorer som tillsammans ansvarar för en klass och att man som mentorspar arbetar utifrån devisen att det är “våra” elever. Vi som författar denna blogg har delat klass under ganska så lång tid och kompletterar varandra. Detta läsår har vi tagit emot en ny sexa. Anna träffar dem varje dag i engelsk- och svenskundervisningen. Mikael träffar halva klassen i taget i hem- och konsumentkunskapsundervisningen. Det gör att vi möter eleverna i olika situationer och ser olika styrkor hos dem. När vi sedan arbetar tillsammans kring våra elever så utökas vår bild och kännedom om dem. Det finns en styrka i att genomföra ett arbete tillsammans och efter att vid det här laget ha följt två tidigare grupper och så denna nuvarande har vi hittat en struktur, både i att lägga upp arbetet i klassen och att möta de utmaningar som uppstår längs vägen. Vi som mentorspar har också varsitt försteläraruppdrag. Vi upplever inte att dessa båda uppdragen står emot varandra, snarare tvärtom. På så vis har vi förmånen att förkovra oss i aktuell forskning och litteratur där alla delar av läraruppdraget ingår. Detta sätter snarare en prägel på oss som mentorspar, där vi hela tiden ser till elevernas bästa och varje dag utmanar oss själva till att skapa de bästa förutsättningarna för eleverna att lyckas.

För elever i årskurs sex är det mycket som behöver tränas för att rutiner och samspel ska falla på plats. Nytt för årskursen är att eleverna är placerade tillsammans med högstadiet, träffar många olika lärare samt förvarar sina saker i skåp. Allt detta tar tid att vänja sig vid och det händer inte sällan att elever glömmer material eller inte vet var de har lagt sin chromebook. Också den sociala biten behöver tränas. Allt ifrån att de inte kan låta bli att putta till någon som de går förbi till att kommentera en klasskamrats svar på en fråga. Eleverna behöver hjälp och stöd av sina mentorer och det är lätt att som vuxen känna sig otillräcklig.

Det vi har kommit fram till är att det skapar en effektivitet och kraft i att jobba tillsammans. Vi möter eleverna i både med- och motgång och ett fungerande samarbete hjälper oss och klassen framåt. Vi anser också att värdefulla relationer med eleverna är en framgångsfaktor och något vi arbetar med dagligen.

Att vara mentor i en klass innebär en rad olika uppgifter. Det innebär ett delat ansvar över alla uppgifter som hör mentorskapet till. Markstedt och Wallberg (2024) skriver i boken Mentorskapet i skolan att mentorns uppdrag och ansvar kännetecknas av att man ska ha ett helhetsperspektiv och följa sina mentorselevers kunskapsutveckling och studiesituation.

Det är vi mentorer som kommunicerar med hemmet och ansvarar för mestadelen av den föräldrakontakt som behövs. Vi kommunicerar också med våra kollegor gällande våra mentorselever t.ex. om en utredning är klar eller en elev får nya anpassningar. Vi har också utvecklingssamtal med våra elever samt håller föräldramöte. Vi har detta läsåret tagit emot en ny klass mentorselever. Vi får dem i årskurs sex och har förmånen att följa dem till årskurs nio. Deras första utvecklingssamtal valde vi att hålla tillsammans. Det innebar 25 utvecklingssamtal och en del merjobb för oss mentorer. Dock menar vi att det var en väl investerad tid för att skapa goda relationer med alla vårdnadshavare. Till nästa omgång samtal har vi fördelat eleverna mellan oss, dock har vi vissa utvecklingssamtal även fortsättningsvis gemensamt av olika anledningar. Vår utgångspunkt är ändå att vi har alla eleverna tillsammans oavsett vilken av oss mentorer de träffar på samtal. Det är viktigt för oss och något som vi anser bidrar till vårt väl fungerande mentorskap.

Enligt skolverket ska föräldramötet “erbjuda” vårdnadshavarna något mer än bara information som likväl hade kunnat skickas ut via mail (skolverket.se). Detta är något som vi tagit fasta på under våra möten. Vi har en tydlig plan för varje årskurs och termin där varje föräldramöte innehåller en form av workshop där föräldrarna ges möjlighet att prata sig samman, byta erfarenheter och kanske sätta upp gemensamma förhållningsregler kring vissa saker. Nu senast fick vårdnadshavarna diskutera hur de stöttar sitt barn i skolarbetet samt diskutera vad som är en rimlig läggtid för en tjej/kille i årskurs sex. Det var väldigt uppskattat och vi tror att det är sådant som ger ett mervärde. Vi har oftast välbesökta föräldramöten och nöjda föräldrar.

Många skolor har en mentorstid inlagd i schemat då mentorerna får möjlighet att träffa sin klass, så också vi. Tiden är värdefull både för oss och för klassen. På vår skola är mentorstiden placerad på måndag morgon, vilket ger stora fördelar. Vi startar veckan med att möta vår klass och kan arbeta med dem på ett strukturerat sätt.

För att kunna utnyttja mentorstiden med eleverna på bästa sätt avsätter vi mentorer varje vecka en stund av vår planeringstid för att lägga upp den kommande veckans mentorstid, samt samtala om hur vi kan stötta våra elever. Även om den huvudsakliga strukturen för mentorstiden ser liknande ut från vecka till vecka så behöver vi fundera igenom vad som ska tas upp och vilka elever vi eventuellt behöver samtala med. Vikten av att ha en grundstruktur för mentorstiden är också något som Markstedt och Wallberg tar upp i boken Mentorskap i skolan (2024).

Vi hälsar alltid eleverna godmorgon först i dörren när de går in i salen och sedan när alla har satt sig. Därefter går vi igenom veckan och skriver på tavlan vad som kommer att hända; läxor, prov, aktiviteter. Eleverna har en läxplanering där de skriver hur de tänkt lägga upp veckans arbete och de som behöver får hjälp att strukturera upp, medan andra klarar det på egen hand.

Klågerupskolan har ett upplägg med återkommande teman att arbeta med på mentorstiden och i årskurs sex arbetar vi med studiestrategier / studieteknik. Detta område passar bra i mötet med en ny grupp och ger både gruppen och oss möjlighet att fundera kring områden som planering, minnesteknik och vikten av repetition. Framtida teman kommer bland annat att utgöras av nätvanor och mående / hälsa.

Varje mentorstid innebär också ofta en stunds egen läsning av skönlitteratur. Dels för att eleverna behöver tid och möjlighet att få läsa, dels för att det bidrar till en tydlig struktur att ha återkommande aktiviteter på mentorstiden. Det skapar ett lugn att eleverna känner igen sig i vad som ska hända. Att vi väljer att använda en del av tiden till läsning visar också eleverna på vikten av läsning och att det är något som prioriteras.

I mentorsuppdraget ingår en hel del problemlösning och konflikthantering. Det sker oftast i anslutning till en situation som uppstått eller någon elev som inte fungerar. Då måste vi som mentorer samtala med den berörda eleven och ibland vårdnadshavarna. Vi arbetar med inställningen att det är “våra” mentorselever och gör således detta gemensamt i största möjliga mån och kan på så vis stötta varandra.

Som exempel på en sådan situation kan nämnas en incident som hände i en tidigare klass. I nobeltider anordnas varje år en nobelfrukost för klassen. Detta sker i årskurs åtta och klassen bjuds på fin frukost. Alla är dessutom välklädda och det är ett trevligt och påkostat arrangemang. I just denna klass betedde sig ett antal elever väldigt illa åt. De kastade mat, roffade åt sig av godbitarna och uppförde sig på ett opassande sätt. Vi som mentorer blev arga och besvikna och valde att agera i direkt anslutning till frukosten. Båda mentorerna hämtade de berörda eleverna från sin ordinarie lektion och samtalade med dem. I samtalet som skedde visade vi starka känslor, framförallt besvikelse. I situationer som denna tror vi att det ger effekt att eleverna förstår att de gjort fel, vilket de gör när de får en reaktion från oss mentorer. Vi hörde dem prata en stund senare och även om de beklagade sig så framkom det också att de upplevde en känsla av att mentorerna bryr sig om dem.

Ibland kommer också kollegor och vill lämna över information kring någon händelse som våra elever varit involverade i. Våra kollegor vet hur vi arbetar och kan komma till oss, oavsett vilken elev det gäller. Vi har inte delat upp eleverna mellan oss utan de är “våra”. Ibland kan våra elever känna att vi är “på dem” mer än andra mentorer men förståelsen för att det är för att vi bryr oss om dem brukar infinna sig när vi lärt känna dem.

Utmaningar och svårigheter finns i alla klasser och att ta sig an dem bidrar till att vi mentorer lär oss nytt och utvecklas inom vårt yrke. Nya situationer uppstår hela tiden också för den som har jobbat många år. Vårt uppdrag är att hjälpa våra mentorselever på vägen så bra som vi kan. För att göra detta på ett bra sätt så tänker vi att ensam inte är stark. Istället finns det en styrka i att hjälpas åt, att göra saker tillsammans och att samtala med en annan vuxen hur man bäst ska göra. Läraryrket har av tradition varit ett ensamyrke men det måste inte nödvändigtvis vara så.

Att diskutera:

• Vilka utmaningar ser du/ni med mentorskapet?
• Hur skapar du värdefulla relationer till dina mentorselever?
• Hur kan man utnyttja fördelen med att vara två mentorer i en klass?