JANUARI. Måndag morgon i början av november. Utanför fönstret kan vinterns antågande börja skönjas. Frosten har lagt sig som ett 
täcke över såväl mark och träd och allt är stilla förutom en sirlig pelare av rök som sakta stiger upp mot den molnfria himlen
någonstans i fjärran. Synen av detta är behaglig och ger en rogivande känsla i kroppen. När jag vänder mig om sitter en av mina klasser tysta, inväntande och redo att påbörja dagens lektion. Frosten utanför fönstret ligger kvar i sin stillhet, men i klassrummet och i mitt huvud är det allt annat än stilla. Vanligtvis skulle jag i detta skede ha en tydlig detaljplanering för de nästkommande 50 minuterna; det enda som finns i min hand idag är en uppsättning skönlitterära böcker – det är allt. Framförhållning, detaljstyrd planering har släppts taget om till fördel för något som i just denna stund är oklart. En lustig känsla! Fortsätt läsa Att våga släppa taget
En av de absoluta vanligaste bedömningarna som lärare förväntas göra, är av kvalitén på de resonemang som eleverna för. Att kunna föra resonemang krävs och bedöms i nästan alla ämnen bland annat i NO-ämnena. I kunskapskraven står att ett enkelt resonemang motsvarar betyget E, utvecklat resonemang betyget C och välutvecklat resonemang betyget A. För att kunna tala om en god samstämmighet mellan bedömning och undervisning är det därför viktigt att eleverna får öva på att resonera under lektionerna och att det inte är först på provet som kravet ställs, så att alla elever ges möjlighet till en hög måluppfyllelse. I detta blogginlägg tänkte jag därför berätta om hur jag tillsammans med mina elever i åk 5 arbetat och fokuserat extra på detta i biologi.
