Det finns ord som är förbjudna i mitt klassrum. Nu kan man lätt tro att detta ska handla om värdegrundsarbetet i skolan. Att jag ska prata om kränkande ord, svordomar och andra fula och olämpliga ord. Det ska det inte. Inte för att jag inte tycker att värdegrundsarbetet och språkbruket som hör dit inte är viktigt, för det är det. Detta arbetar vi alla i skolan dagligen med och jag är säker på att alla gör sitt yttersta för att ett värdigt språkbruk ska användas i skolan. Jag tänker prata om ord som hämmar inlärningen. Ord som stoppar utveckling och lärande. Fortsätt läsa Mental träning – en viktig del av lärprocessen
Kategoriarkiv: Ledarskap
Ledarskap, skolkultur, kommunikation och utveckling.
– ledarskap i klassrummet
– skolutveckling, kompetensutveckling, teachmeets, kollegialt lärande, matematiklyft etc
– lektionsobservationer, auskultation, videofilmning av undervisning et c
Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön!
I mitt förra inlägg skrev jag om Anna Tebelius Bodins undersökningar om hur elevens hjärna fungerar i ett klassrum. Jag vill absolut skriva mer om hennes arbete men kommer den här gången att ta fasta på en annan föreläsares syn på symbiosen lärare-elev. Kunskapsinhämtning sker med såväl hjärna som hjärta, och Bjarne Engström har ett och annat att säga om detta.
Den 21 november 2016 hade vi på Naverlönnskolan en kompetensutvecklingsdag huvudsakligen kring formativ bedömning. Märk väl skillnaden i formuleringarna ”formativt förhållningssätt” i rubriken och ”formativ bedömning”. Förstelärarna på vår skola ansvarar för de flesta KU-dagarna och innan vi börjar planera, pejlar vi läget vad som känns angeläget och aktuellt för kollegiet. Trots att formativ bedömning som term och företeelse har sjunkit in hos oss, finns det ändå behov av kollegialt utbyte och fördjupning. För att skapa bra förutsättningar för dagen hade två av våra fem förstelärare möjlighet att gå på en föreläsning, min kollega Rickard och jag och det är denna föreläsning jag vill skriva om idag. Fortsätt läsa Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön!
Kommunikation i klassrummet
När jag hade jobbat i skolans värld i ett par år samarbetade jag nära en specialpedagog i en särskild undervisningsgrupp. Vi blev pedagogiska partners. Vi ville se hur vi skulle kunna utveckla vårt pedagogiska ledarskap i klassrummet. Ett par gånger i månaden observerade vi varandra. Jag har på sistone tänkt tillbaka på den perioden och insett hur mycket jag verkligen lärde mig av detta arbete. Jag blev mer och mer medveten om hur jag gjorde i klassrummet, hur lag ledde lektionerna, hur jag kommunicerade med eleverna och responsen jag fick från eleverna när jag använde olika metoder. En av de saker som jag utvecklade mest under denna tiden var hur jag kommunicerade med eleverna i klassrummet. Genom responsen och arbetet med min kollega blev jag mer och mer medveten om hur mycket kommunikation som är icke-verbal. Jag blev också medveten om hur jag påverkade vissa elever negativt genom att göra vissa saker t.ex. att sucka eller skaka på huvudet när de sa fel saker eller svävade iväg när de pratade. Det förminskar en individ och påverkar i längden självkänslan.
Att skapa studiero
Vi får till stor del de elever vi själva skapar. Elever är formbara och de vill lyckas. Men det är vi lärare som måste ge dem rätt förutsättningar. För mig går en väg till kunskap genom studiero. Finns det studiero i klassrummet kan vi lärare lägga mer tid på undervisningen och eleverna ges större möjlighet att ta till sig ny kunskap. Jag anser att bra lektionsupplägg, positiv förstärkning och tydliga ramar för eleverna är avgörande förutsättningar för att främja god studiero. Lärare ska vara ledare, både när det gäller elevernas kunskapsutveckling och deras trivsel. I den här bloggen nämner jag fyra olika förutsättningar som jag anser gynnar studiero.
- Struktur
- Hela gruppen
- Tydliga lektionsupplägg
- Positiv förstärkning
Att lära sig arbeta i grupp
För första gången har jag blivit ombedd att skriva ett inlägg om ett speciellt ämne. Jag satt i en diskussion med några kollegor som arbetar med äldre barn och vi diskuterade grupparbeten. Vi konstaterade att mycket av den forskning man läser snuddar vid ämnet. Lärande samtal, Hattie, entreprenöriellt lärande osv…Dock upplevde flera av dem att elever har svårt att arbeta i grupp. Man blir osams, flickor skriver och pojkar pratar, vissa är tysta och andra styr – kontentan var att även om man borde, så hände det att för arbetsrons skull valdes grupparbeten bort. Det är inte första gången jag hör detta att elever skulle ha svårt att arbeta i grupp. Det tycker jag är synd, då jag tror att det mer handlar om att man inte övat än att elever inte skulle kunna. När jag berättade hur jag arbetar tyckte mina kollegor att jag borde skriva om detta, så det gör jag!