Etikettarkiv: Bemötande

Undervisningskvalitet – Hur får vi det att hända i klassrummet?

Varje genomförd lektion är resultatet av noggrann planering, förberedelser och reflektion. Vi strävar efter att vår undervisning ska vara i linje med läroplanen samtidigt som den är anpassad till våra elevers behov och det aktuella arbetsområdet. Men hur definierar vi egentligen ”utmärkt undervisning”, och hur säkerställer vi att vår undervisning håller hög kvalitet? Vi på Baraskolan har under vårterminen bedrivit vårt utvecklingsarbete för att tillsammans utforska dessa frågor.

Vår utgångspunkt har varit ”Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning”, en kunskapsbas som lyfter fram olika faktorer som kan fördjupa vår undervisningskompetens och därigenom förbättra elevernas resultat. Under vårens lärarkonferenser har vi fokuserat på fyra centrala dimensioner:

  • Tydlighet i undervisningen: Hur skapar vi tydliga mål och instruktioner som eleverna förstår?
  • Kognitiv aktivering: Hur utmanar vi elevernas tänkande och främjar ett djupare lärande?
  • Samtalets karaktär: Hur balanserar vi lärarledda samtal med elevers eget talutrymme?
  • Stödjande klimat: Hur bygger vi en trygg och inkluderande lärmiljö?

Vår önskan var att under konferenserna skapa ett kollegialt lärandeforum där vi kunde dela erfarenheter och utmana varandras tankar om undervisning. Vi inledde konferenserna med att introducera en av de fyra dimensionerna och bjöd in till diskussioner där vi utforskade vad varje dimension innebar i praktiken. Det blev tydligt att vi ibland hade lite olika uppfattningar om samma begrepp. Även dessa samtal blev en viktig del av vårt arbete.

Vi använde oss av frågeställningar och samtal i både arbetslag och tvärgrupper för att få en bredare bild av hur vi arbetar med undervisning. Under arbetets gång har grupperna dokumenterat sina samtal utifrån givna frågor. All dokumentation har sedan varit en värdefull resurs i planeringen för vårt fortsatta arbete.

Vid introduktionen av den andra dimensionen ”kognitiv aktivering” såg vi att det var ett område som engagerade. Vi diskuterade vad kognitiv aktivering innebär, när och hur vi utmanar elevernas tänkande och om vi kan göra mer för att nå alla elever. Tillsammans  provade vi att omarbeta läroboksmaterial med målet att öka den kognitiva aktiveringen hos våra elever. Vi gav utdrag ur en mattebok, NO-bok och en läsförståelsebok. Alla grupper fick tid att bearbeta materialet och därefter samlades vi för att lyfta exempel. Det gav oss många nya idéer som vi kunde ta med oss till nästa steg, att planera lektioner med fokus på att utmana elevernas tänkande. Planeringen genomfördes teamvis. Efteråt hade vi kollegiala samtal där vi reflekterade över vad som fungerade bra och vad vi önskade förbättra.

Intresset var stort så vi fortsatte att utforska ”kognitiv aktivering” även när vi gick vidare till den tredje dimensionen ”samtalets karaktär”. Samtalets karaktär behandlar balansen mellan lärardominans, elevers engagemang och deras talutrymme. Vi inledde med att presentera en faktatext om ett djur som var okänt för de flesta. Djuret var dock nära släkt med ett välkänt svenskt djur, vilket gav oss en bra grund att bygga vidare på. Efter att ha läst texten ställde vi ett antal ”vad-frågor” till våra kollegor. De fick tid att tänka efter och sedan svara. Därefter bytte vi spår och ställde frågor som började med ”varför”. Denna enkla övning visade tydligt hur små förändringar i frågeställningen kan skapa stora skillnader i samtalen. ”Vad-frågorna” krävde mest minnesträning  medan ”varför-frågorna” utmanade mer kognitivt. Det ledde till engagerade diskussioner, nya frågor och reflektioner.

Efter vår reflektion kring frågeställningarnas betydelse ville vi omsätta våra insikter i praktiken. Därför planerades en ny lektion i våra arbetslag med ett tydligt fokus på att främja samtal och ge eleverna ett större talutrymme. Lektionerna utformades med öppna frågor och gruppdiskussioner, allt för att uppmuntra elevernas deltagande och bygga vidare på varandras tankar. Efter att vi genomfört dessa lektioner samlades vi återigen med våra arbetslag för att gemensamt utvärdera resultaten. Vi diskuterade vilka metoder som hade fungerat bäst, vilka utmaningar vi stött på och hur vi kunde förbättra vår undervisning ytterligare. 

Nu står vi inför den fjärde dimensionen, ”stödjande klimat”. Här kommer vi att titta närmare på hur vi kan skapa en trygg och utvecklande lärmiljö genom ledarskap, goda relationer, varierande arbetssätt och konstruktiv återkoppling. I samband med detta kommer våra specialpedagoger att ta vid och bidra med sin expertis för att säkerställa att alla elever får det stöd de behöver. 

Även om vi ännu inte är klara med utforskandet av alla de fyra dimensionerna av “Utmärkt undervisning” upplever vi att detta utvecklingsarbete redan har öppnat upp för nya insikter och perspektiv. Vi har sett hur små justeringar i vår undervisning kan skapa bättre förutsättningar för våra elever i klassrummen. Att vi pedagoger gör mer aktiva val för att främja för ökad elevdelaktighet och talutrymme och hur vi modifierar uppgifter för att utmana eleverna kognitivt. I detta arbete har vi getts tid att fokusera på de viktiga elementen i vår undervisning. Saker som kanske inte är nya för oss, men som vi behöver påminna oss om. Den kollegiala dialogen har varit ovärderlig i arbetet att fördjupa vår förståelse och utveckla vår undervisning. Att få möjlighet att diskutera och utforska tillsammans med kunniga kollegor. 

Nu ser vi fram emot att fortsätta vårt arbete kring undervisningens kvalitet. Många gånger kräver ett utvecklingsarbete tid för att kunna ge ett resultat. En utmaning är att finna ett sätt att mäta hur utvecklingsarbete påverkar eleverna då många olika faktorer kan påverka. Vi kommer fortsatt att stämma av med kollegorna för att få en överblick över var vi befinner oss i vårt utvecklingsarbete och hur vi ska gå vidare. Nästa steg blir att titta närmare på om och hur vi kan mäta effekterna av våra insatser, både för oss pedagoger och för eleverna.

Frågor att samtala kring:

Hur arbetar ni med kollegialt lärande?

Hur kan skolor på ett effektivt sätt utvärdera och mäta undervisningskvaliteten och dess inverkan på elevernas lärande?

 

Ska vi fråga eleverna?

Min lärarstudent och jag sitter i arbetsrummet efter dagens lektioner och reflekterar över skoldagen. Hon berättar att hon inte alls är nöjd med dagens mattelektion.

-Alltså jag fattar inte…. Varför fungerar högläsningen så bra i klassen? Eleverna har så bra fokus och är “med”, men sen när jag har matte så “tappar” jag dem. Vad är det som händer? Varför blir det så?

Det är en fröjd att få handleda och utvecklas tillsammans med lärarstudenter som är så reflekterande och kloka. Efter att ha funderat vidare lite mer tillsammans, kom vi fram till vad vi tyckte var både intressant och det bästa: vi frågar eleverna! Fortsätt läsa Ska vi fråga eleverna? →

Hur kan vi som föräldrar hjälpa er i skolan?

Under ett föräldramöte räckte en förälder upp handen och frågade: “Hur kan vi som föräldrar hjälpa er i skolan?” Frågan har malt i mitt huvud sedan dess. Ja, vad kan en förälder göra för att stötta oss lärare för att i sin tur hjälpa deras barn bättre i skolan? Jag har engagerade föräldrar i min klass och ville ta frågan på största allvar. Här är så långt jag kommit sedan frågan ställdes.

I Skolverkets stödmaterial Skolan och hemmet – exempel och forskning om lärares samarbete med elevernas vårdnadshavare diskuteras olika aspekter kring samarbetet mellan skola och hem. Bland annat kan man läsa om två förhållningssätt. Isärhållandets princip som lyfter fram ett synsätt där hemmet ska tillgodose barnets primära behov och skolan ska vara en plats för social och intellektuell utveckling. Ett annat synsätt är partnerskapsprincipen som förenklat bygger på brobyggande och samarbete. Fortsätt läsa Hur kan vi som föräldrar hjälpa er i skolan? →

Funderingar efter en termin med nya elever

Julen närmar sig och en hösttermin med nya elever är slut. Det är alltid en speciell termin när man har nya elever. Redan i våras såg vi i arbetslaget fram emot hösten med skräckblandad förtjusning. Det är roligt att träffa nya elever och få upptäcka vem de är och det är lite mysigt att träffa yngre elever igen. Samtidigt vet vi att det är tufft när eleverna ska få nya lärare i alla ämnen, många nya klasskompisar och de ska vistas på en ny skola där de inte ens hittar i början. Många saknar tryggheten från lågstadiet, en del tycker det är jobbigt att skapa nya relationer, både med barn och vuxna, och samtidigt ställer vi högre krav än vad de är vana vid. Då är det skönt att känna att vi är ett arbetslag som har lätt för att samarbeta och som lägger prestigen åt sidan och försöker hjälpa varandra i olika situationer, det känns verkligen bra när allt emellanåt gungar rejält.

Fortsätt läsa Funderingar efter en termin med nya elever →

Är du rädd för någon på skolan?

Två gånger/läsår genomför vi en trivseltemp med eleverna. Konceptet till trivseltemp har vi fått inspiration till genom Marbäcksskolan. Trivseltempen består av ett antal frågor som eleverna får ta ställning till, t.ex: 

  • Hur trivs du i din klass?
  • Hur är arbetsron på lektionerna?
  • Känner du att vuxna lyssnar på dig?
  • Är du rädd för någon på skolan?

 Syftet med trivseltempen är att få en samlad bild av elevernas trivsel på skolan för att kartlägga vad som fungerar, vad vi behöver utveckla och ligger även till grund för skolans plan mot diskriminering och kränkande behandling. När vi genomför trivseltempen gör vi den digitalt. De äldre eleverna svarar på frågorna själv medan de yngre får hjälp av en vuxen.  Fortsätt läsa Är du rädd för någon på skolan? →