Så är man då igång igen. Ny klass, 25 nyfikna 7-åringar, med allt vad det innebär. Vissa stunder önskar man att man likt en bläckfisk hade 8 armar, men kul är det att se lusten att lära som finns hos våra elever. Som vanligt är penngreppet något jag går runt och tittar på och (tyvärr) förfäras över. Det är väl ett tecken på att man börjar bli gammalmodig (eller), men för varje klass jag tagit emot har fler och fler barn haft dåligt penngrepp. Nu är de så många att jag inte längre bara kan stötta några få utan får börja fundera på hur jag ska arbeta i hela klassen med detta. Eller kanske spelar det inte någon roll? Vi använder datorn mer och mer, snart behöver vi väl inte ens skriva in texten här heller. Själv använder jag ju inte pennan särskilt mycket nu för tiden. På många håll väntar man med att öva med pennan och själv har jag integrerat ASL i min läsinlärning – men ändå! Det står i kursplanerna, så jag kan inte välja bort skrivandet för hand och utan ett bra penngrepp vet jag hur kämpigt det blir för vissa av våra elever. Tidigare år har jag tjatat, kämpat, t.o.m. tejpat fast pennor (med föräldrarnas tillåtelse förstås). Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få elever att vilja ändra sitt penngrepp – ”det går ju bra såhär” – så nu är frågan. Hur gör jag i år? Fortsätt läsa Pennan, matte och ätpinnar! →