Skolan ska förbereda eleverna för fortsättningen av deras liv. Eleverna ska tillsammans med oss som jobbar i skolan och sina klasskamrater tillägna sig ny kunskap och utveckla och fördjupa det de redan kan. Vi kan göra mycket i skolan. Vi kan ta tillvara på elevernas förförståelse, vi kan bygga på deras intressen, vi kan vara strukturerade och ha inlevelsefulla lektioner med roligt innehåll. Inget slår ändå verkligheten. 

Jag tänker ge ett par exempel på hur jag senaste tiden i vardagen jobbar med att föra in ”verkligheten” i undervisningen. I klassen har vi jobbat med “syskonreligionerna” – Judendom, Kristendom och Islam. En tacksam period att göra detta under eftersom muslimerna haft sin fastemånad ramadan. Lite varstans har man kunnat läsa om vad detta innebär och hur det påverkar människor i vardagen. 

Tidningen  – ett alternativt läromedel

Att läsa om hur Taha Ali, stjärna i MFF, tänker kring sin tro, vilka fördelar han ser med fastan och hur han noga måste förbereda sig för att han ändå ska kunna spela allsvenska matcher samtidigt ger en mycket mer tillgänglig bild för eleverna än en torr läromedelstext som oftast är lite tråkig och onyanserad. Genom att läsa tidningstexten tillsammans och titta på helt aktuella bilder av en person som finns i det allmänna medvetandet blev kunskapen mer tillgänglig och elevnära.

Verkligheten – ett alternativt läromedel

För någon vecka sedan åkte vi med vår undervisningsgrupp in till Malmö för att gå på en stadsvandring och besöka tekniska muséet. På vägen hem passerade vi synagogan i Malmö. Jag har varit där på besök med elevgrupper tidigare och att fysiskt få uppleva något med alla sina sinnen är oslagbart. Att befinna sig på plats rumsligt, att få sätta på en kippa på huvudet och i synagogan få lyssna till en judisk troende person och att dessutom kunna ställa frågor och få svar direkt gör att det man lärt sig sitter kvar länge. Just vid det här tillfället passerade vi bara, men att se en synagoga och att den ligger där mitt i stan gjorde susen.

Däremot stannade vi till vid en falafelvagn på Rosengård.
Jag har tidigare jobbat i närheten och har ätit en och annan falafelrulle där, under bron, och haft många pratstunder med den trevlige muslimske mannen som står i vagnen. Vi fick smaka på varsin nyfriterad falafelbulle, fick reda på hur man tillverkar dessa, och vi tog också vara på möjligheten att ställa lite frågor om religion och tro. 

Jodå, han fastade, hade full koll på när Ramadan slutade och Eid började. Svaren vi fick både bekräftade och befäste allt det det vi läst om och lärt oss i skolan. Det bästa var ändå när falafelmannen ursäktade sig och sa att han behövde stänga vagnen en stund eftersom han skulle skynda iväg moskén för att be. 

I skolan brukar eleverna, om de inte har anknytning någon muslim i sitt liv, tycka att det verkar orimligt, ja nästan overkligt det där med bönen fem gånger dagligen. När falafelmannen cyklade iväg och vi såg när hans ryggtavla försvinna bort över bron var det plötsligt helt rimligt. Mina elever stod och nickade och mumsade i sig det sista av falefelbullen. Jag stod nöjd bredvid och begrundade det som jag uppfattade som en fin stund av lärande och befästande av kunskap. 

Det följde minsann med en del bonuskunskaper också. Dagen efter i matsalen uppmärksammades skålen med kikärtor som aldrig förr. Det var ju detta som falafelmannen förklarat var huvudingrediensen i falafelbullen!

En sak jag ville att eleverna skulle kunna i slutet av vårt arbetsområde om syskonreligionerna var att kunna beskriva hur religionen kan påverka vardagslivet och samhället. Inte helt enkelt att förklara, men frågan jag ställde på det lilla testet vi hade på slutet var given: “Ibland kan man INTE handla falafel av Mattias falafelgubbe mitt på dagen. Hur kan det vara? Berätta så mycket du kan!” Alla satte svaret med bravur och med mycket information!

Gå ut! Lär nytt!

Ger man sig utanför skolans väggar stöter man på verkligheten och där kan man både befästa sina kunskaper och skaffa sig nya, både planerat och oplanerat. 

Jag bjuder som avslutning på en anekdot från mina tidiga år som lärare:
Klassen var med på utflykt med mig i skogen. Det var dags för lunch och runt omkring på stubbar och sittunderlag började eleverna ivrigt packa upp medhavda matsäckar. Jag upptäckte snart att en av mina elever satt med en kylklamp i ena handen som han med hjälp av andra handen försökte bearbeta med en matkniv. Jag undrade vad han höll på med. Han fortsatte med besvärat ansiktsuttryck att bända mot det lilla locket i ena änden av kylklampen där man fyllt på vätskan och sa: 

”Mamma sa att hon har packat ner kycklingsallad, men jag vet inte hur jag ska få ut den”.

Där i skogen fick min elev strax därefter ny kunskap och vi fick tillsammans ett gott skratt. 

Frågeställningar

I vilka delar av din undervisning skulle du kunna dra nytta av att lämna skolan?

Vad behöver du för att kunna lösa detta?

Vad väntar du på? 🙂