När vi senast skulle påbörja en ny högläsningsbok ville jag att eleverna skulle få vara med och välja bok för att de förhoppningsvis skulle känna större engagemang när vi började läsa boken. Jag valde då ut fem olika titlar som jag kände att vi skulle kunna arbeta mycket med, både utifrån innehåll och språk. Jag delade också in klassen i fem grupper och varje grupp fick samtliga titlar. Instruktionerna var att de endast fick titta på framsidan och att de utifrån denna skulle diskutera vad de trodde att böckerna skulle handla om, var den skulle utspela sig, vilka som skulle vara med mm.
Fortsätt läsa Introducera högläsningsbok med delaktighet och förförståelse
texter och bearbetar dessa. Allt detta bör leda till att eleverna tränar upp sin förmåga att stava, men trots att dessa moment förstås finns med i min svenskundervisning också, var jag inte nöjd med nivån på mina elevers stavningsförmåga. Det kanske inte heller var så konstigt. Att föreställa sig att saker och ting ska sköta sig lite grann av sig själv är sällan bra pedagogik. Det är när vi är på tårna och riktar strålkastarljuset mot just det vi vill utveckla, som utveckling också sker. Jag behövde alltså fokusera tydligare på direktundervisning i stavning och så föddes undervisningsmomentet ”Dagens ord”.
Eleverna var mycket aktiva och använde sina egna referenser till att skapa sina bilder. Jag upplevde att de fick en förståelse och kunde hänga upp sin kunskap på sina bilder och på så sätt kunna återberätta universums uppbyggnad och utveckling. Deras egna bilder blev ett kognitivt stöd. Bilderna bygger upp och kompletterar språket och nya begrepp sätts i ett sammanhang. De fick till sist med hjälp av sina bilder berätta för varandra och jämföra sina bilder och diskutera vad man kunde förändrat och justerat för att fördjupa sina kunskaper om universums uppbyggnad. 