I min förra blogg skrev jag om att få elever att bli börjare. Jag upplever att fler elever nu än för 5-10 år sedan är ovilliga till att försöka på nya saker. De gör hellre ingenting än att blotta att de ännu inte är helt säkra. Just att formulera sig själv i tal eller skrift är något jag tror man behöver öva mycket. De senaste åren har det pratat och skrivits mycket om att eleverna ska hjälpa varandra och lära av varandra. Vi kan mer/bättre tillsammans än vad vi kan själva. Helt sant, men för många innebär detta att de aldrig behöver börja själv. I en grupp finns alltid någon som kan starta en mening/tanke. Du kan fylla på eller utveckla och har nytta av att det klasskompisen säger låser upp din kunskap och leder in dig på rätt spår. Jag tycker absolut vi ska använda detta, men att också lägga in övningar där alla måste öva själv.  När jag frågar ickebörjar-elever hur de pluggar till ett prov svarar de ofta att de läser texten i boken. Det uttrycker ofta själva att det är svårt, att de inte kommer ihåg och att de inte vet hur de vet att de kan tillräckligt. Det kan innebära att första gången de ska muntligt eller skriftligt formulera sig sker det i skarpt läge, på provet eller den muntliga redovisningen.  Fortsätt läsa Att få alla aktiva →