Vid arbete med barn är det lätt att köra i diket, lätt att göra fel och det är alldeles för lätt att känna sig misslyckad. Misslyckad över en arbetssituation, ett undervisningsmoment, ett bemötande, en klass/elev, ett kollegium, alla goda intentioner om att lyckas till trots. Men min känsla av misslyckande är troligtvis inte i närheten av hur en elev kan känna sig. I synnerhet inte i jämförelse med de elever som ofrivilligt utmanar skolan med krävande och problemskapande beteende. De som aldrig känner att de lyckas, de som föräldrar kan arbeta för att få bort, de som ingen vill leka med. I vardagen som lärare att det lätt att hamna vilse, vilse i arbetet. För att hamna på rätt väg har Ross W. Greene och Bo Heljskov Elvén blivit mina vägvisare. Deras arbete och böcker vägleder mig i en vardag där mycket kan gå och går fel, såväl för mig, mina kollegor och våra elever. Utifrån deras forskning och böcker försöker jag skapa en plats där jag och mina elever faktiskt kan lyckas, utifrån ett kognitivt, humanistiskt förhållningssätt.
Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Vilse i klassrummet
Ett citat uttalat av Benjamin Franklin som deltog i utarbetandet av den amerikanska självständighetsförklaringen och som även arbetade för att slaveriet skulle förbjudas. För mig som SO-lärare och mycket engagerad i demokratifrågor och skolans värdegrundsarbete är han en fin förebild och citatet präglar min undervisning på många plan. Exempel från förra terminen är två nätprojekt som jag planerat och drivit tillsammans med elever. Superförälder på Nätet och Lärare i Barns rättigheter. 