Under hösten har jag haft förmånen att få undervisa en klass på Barn och fritidprogrammet. Jag har dem i en hundrapoängare som heter Ungdomskulturer. En väldigt rolig och allmänbildande kurs med mycket 
utrymme för diskussioner. Då där är en historisk dimension på kursen, så har diskussionerna spänt över stora områden från hur det var att leva som dräng eller piga i det gamla bondesamhället via femtiotalets raggarkultur och hippierörelsen på sextiotalet, fram till dagens facebook-kultur och hur de sociala medierna påverkar ungdomar idag. Fortsätt läsa När målen blir viktiga för eleverna
Kategoriarkiv: Synligt lärande
I skollagen kan vi läsa att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skollagen, 1 kap. 5 §) och forskning visar samstämmigt att det är vad läraren gör och den undervisning som sker som gör störst skillnad.
– bedömning för lärande/formativ bedömning, tydliggöra mål och kriterier för framgång, synliggöra lärande i undervisningen, återkoppling som leder till lärande, aktivera eleverna som lärresurser för varandra, aktivera eleven som ägare av sitt eget lärande
– språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen
– digitalt lärande
Utvärdering med eleverna
I mitt förra inlägg beskrev jag hur jag lagt upp matematikundervisningen den här terminen. Målet var att med relativt lite tid till mitt förfogande skapa en varierad undervisning 
samtidigt som jag byggde ett system där jag snabbt fick syn på de elever som inte hängt med eller missförstått och fick en möjlighet att ”hämta in dem” snabbt. En vanlig vecka har således sett ut så här:
Problemlösning i matematik blev BFL-smileysar!
Jag precis som många av oss i kommunen arbetar för tillfället med Matematiklyftet. För någon vecka sen diskuterade och läste vi om problemlösning. Även om mycket av det inte var något nytt så är det likväl intressant. Det är ju också svårt. Att skapa problemlösningsuppgifter som faktiskt är problem för alla i en grupp är inte helt lätt. Att göra det fyra veckor in på terminen i en etta är snudd på omöjligt. Med den korta tid vi har haft på oss att kartlägga eleverna kan jag inte påstå att jag hittat allas proximala utvecklingszon. Likväl blev det problemlösning. Vi valde att arbeta med likhetstecknet och likheter. För min egen del arbetade jag in Matematiklyftets uppgift i en hel dag med laborationer kring likhetstecknet. Förutom att arbeta med problemlösning och likhetstecknet ville jag också göra det tydligt för eleverna vad målet med passet var. Jag ville också ha möjlighet att utvärdera vad de lärt sig och att ha en tydlig och sammanfattande diskussion i slutet av passet/dagen. Tidigare har jag använt väggmatriser och kontrollfrågor som några av flera strategier, men kände att mina ”små” ettor inte var riktigt mogna för det. Då kom jag på att jag kunde väva ihop kontrollfrågor med smileysar och så blev det BFL-smileysar. Fortsätt läsa Problemlösning i matematik blev BFL-smileysar!
En timme – en uppgift
Två gånger i veckan har jag elevens val matematik. Det ena tillfället är helt vikt åt problemlösning. Gruppen består av 18 elever från årskurs 7-9. Vi gör något som man kanske skulle tro är omöjligt, vi jobbar med endast en uppgift en hel timme. Fortsätt läsa En timme – en uppgift
Det flerstämmiga klassrummet
Jag har läst mycket bra litteratur som hjälpt mig att utveckla min undervisning, en av dem är Olga Dysthe bok Det flerstämmiga klassrummet. Mitt första möte med boken var på Lärarhögskolan men sedan dess har bokens budskap, att lärarens röst endast ska vara en av många röster som hörs i undervisningen, följt mig och varit en ledstjärna i min egen undervisning. När jag talar om röst menar jag, precis som Olga Dysthe, att eleverna muntligt eller skriftligt ska få uttrycka sig på lektionerna. Det är deras röster som ska driva undervisningen framåt.
För att skapa ett klassrum där alla är aktiva och delaktiga i undervisningen jobbar jag bl. a med digitala responsverktyg, t ex Answergarden. Eleverna får här svara på en fråga och deras anonyma svar blir sedan inledningen till en gemensam diskussion. Ett annat digitalt verktyg som går att använda på samma sätt är appen Formulär i Googles verktygslåda.
Under året som gått har jag utvecklat mitt sätt att använda Dylan Williams glasspinnar i undervisningen. Så här gör jag: varje elev finns representerad med sitt namn på en glasspinne. Med hjälp av glasspinnarna styr jag vem som ska få tala. Efter att ha utvärderat metoden med eleverna använder jag numera endast pinnarna när eleverna på något sätt fått förberedda sig kring det aktuella ämnet. Det kan vara vid t ex återkoppling från en övning som skett i grupp där gruppen tillsammans gjort en uppgift som den enskilde sedan förväntas kunna samtala kring. Jag brukar också använda pinnarna för att återkoppling kring föregående lektion. För att dessa samtal inte endast ska bli som en pingismatch mellan lärare och elev där läraren frågar och eleven svarar är det viktigt att låta eleverna reflektera över det kompisarna säger genom att använda det som sägs. T ex: ”Anna, vad tycker du om det Anders säger?”. På så sätt blir samtalet mer som en basketmatch som tvingar eleverna att följa med och lyssna och fundera över det som sägs. Det är också viktigt att stanna upp hos varje elev och låta dem utveckla det de säger, det gör man bäst med öppna frågor, t ex: ”Varför säger du det?”, ”Vad exakt innebär det?”, ”Kan du ge oss ett exempel på vad du menar?”. På så sätt stöttar man eleverna i både språk, – och kunskapsutvecklingen.
En annan metod som jag använder är ”löpelden”. I ”löpelden” förväntas eleven säga något kort i en viss förutbestämd ordning om det aktuella ämnet. Ordet ska löpa som en eld genom klassrummet och ingen får kommentera eller fråga just då, det sker efteråt och styrt av läraren och möjligen med hjälp av glasspinnarna. Eleverna får säga det någon annan redan har sagt och man får även säga pass. För att undvika att någon säger pass brukar jag låta eleverna skriva något kort om ämnet eller stryka under i en gemensam text och detta förväntas de sedan säga i löpelden. Även här hjälper förberedelsen eleverna att vara delaktiga.
Att jobba aktivt och medvetet med att få eleverna att uttrycka sig är inte bara viktigt för deras språk,- och kunskapsutveckling. Genom att i undervisningen visa att vi förväntar oss att de ska bidra, stärker vi elevernas känsla av att de är viktiga och att det de tänker/tycker/säger är viktigt.