Denna hemsida är inte längre aktiv och agerar enbart arkiv. För att ta del av aktuell information så hänvisar vi till Nya Kvutis
Huvudkategori för skolorna
Det muntliga nationella provet i svenska för åk 9, TALA, har ett upplägg som jag har gjort som en återkommande del av min undervisning för att träna elevernas förmåga att leda, presentera och samtala. Jag använder metoden både inom svenskan och so-ämnena.
Metoden utgår från att några eleverna läser samma text/fördjupar sig i samma ämne och består av tre moment:
Alla vill se sina elever lyckas. Vägarna till att få eleverna att lyckas är många och en av de viktigaste är att kunna motivera dem. Detta kan man göra genom att vara kunnig i sitt ämne, ha varierade och spännande uppgifter och genom att vara inspirerande. Ibland hjälper det inte. Det finns elever som verkar sakna driv och inre motivation. Hur ska man få dessa elever motiverade?
Först och främst måste vi ha koll på vad motivation är. Fortsätt läsa Förväntningar, beröm och motivation -när fantastiskt bra kan vara riktigt dåligt
Svensklärarens uppdrag – att intressera ett tjugotal sextonåringar för:
Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.
(ur Läroplanen för svenska, Skolverket 2011)
För fyra fem år sedan började mina kollegor och jag arbeta lite annorlunda med litteraturhistoria i skolår 9. Från ett mer traditionellt och individuellt arbetssätt till ett mer elevaktivt. Målet är att alla ska få med sig en värdefull förståelse av vårt gemensamma kulturarv och en dos allmänbildning men också ha utmanats kreativt. Så här gör vi!
Fortsätt läsa -Välkommen hit, herr Strindberg!
Jag trodde det inte, men jodå! Både jag och årskurs sex-eleverna har denna säsong suttit bänkade framför TV-skärmen på fredagskvällarna. Vi har tittat på ”Let´s dance”. Men det var en ren impuls att programmet fick göra oss sällskap på svensklektionerna. Det gick alltså snabbt när jag bestämde mig för att använda elevernas förtrogenhet med upplägget i ett bedömningssammanhang.
I mitt förra blogginlägg F…igen!? beskrev jag hur mina lektionsplaneringar och mitt agerande i klassrummet hade påverkat studieklimatet, så att två elever som riskerade att få betyget F nu har fått tillräckligt med självförtroende och studielust för att själva förmå arbeta sig till ett E eller högre. Mitt arbetssätt var bara ett av många och i detta blogginlägg ligger fokus inte på metoderna som jag använder utan på mitt, lärarens, sätt att skapa det professionella klassrummet. Hur det sker är mindre viktigt än att det sker. Jag har en lärarlegitimation som svart på vitt visar att jag är proffs på det jag gör. Om jag har kunskapen och makten att betygsätta andra människor, måste jag också kunna betygsätta mig själv.