Kategoriarkiv: Naverlönnskolan

En 4-9-skola i Svedala tätort.

Årskurs 7-9, Gymnasie, Kemi, Naverlönnskolan, Nils Fredriksson, NO

Kemihandledning och agera bollplank

En variant av kollegialt lärande mellan grundskola – gymnasiet

I alla professioner krävs att vi kompetensutvecklar oss. Det är tur. Det är bra. Det är utmanande. Det är (oftast) kul. Och så kan det även kännas ensamt. Föreläsningar och litteratur betas av, uppgifter skickas in, men däremellan mår vi bra av (läs bättre, bäst) att tillsammans med andra få möjlighet att bearbeta nytt lärande, samtala, ställa frågor och få nya synvinklar. Då ökar vårt kunskapsbyggande. Helen Timperley visar i sin modell för professionellt lärande att kollegialt processande är ett hållbart kunskapsbyggande .

Tillgången till extern expertis är väsentligt för att fördjupa kunskap och pedagogisk skicklighet. Men det räcker inte. Timperley påtalar att det är väsentligt att vi ställer oss frågorna:

  • Vad måste vi lära oss?
  • Vem kan hjälpa dig?

Fortsätt läsa Kemihandledning och agera bollplank →

Årskurs 4-6, Årskurs 7-9, Naverlönnskolan

Språkutveckling, inte endast för SvA.

Under i princip hela min yrkesverksamma tid har jag jobbat med svenska som andraspråk i alla olika nivåer, från helt nyanlända till de elever som är födda i Sverige. I diskussion med mina kollegor, där elever arbetar på ett språkinriktat sätt och där eleven hela tiden måste utveckla sitt språk, har jag hållit fast vid att detta arbetssätt måste gynna alla elever, inte bara dem som läser svenska som ett andra språk.

scaffold-1379633__340
”Att läraren är som en byggnadsställning som till en början stöttar eleven med hjälp, tips och vägledning för att sedan bit för bit ta bort stöttningen, tills den dag eleven kan stå alldeles själv med uppgiften”

Fortsätt läsa Språkutveckling, inte endast för SvA. →

Årskurs 7-9, Ledarskap, Naverlönnskolan

Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön!

I mitt förra inlägg skrev jag om Anna Tebelius Bodins undersökningar om hur elevens hjärna fungerar i ett klassrum. Jag vill absolut skriva mer om hennes arbete men kommer den här gången att  ta fasta på en annan föreläsares syn på symbiosen lärare-elev. Kunskapsinhämtning sker med såväl hjärna som hjärta, och Bjarne Engström har ett och annat att säga om detta.

Den 21 november 2016 hade vi på Naverlönnskolan en kompetensutvecklingsdag huvudsakligen kring formativ bedömning. Märk väl skillnaden i formuleringarna ”formativt förhållningssätt” i rubriken och ”formativ bedömning”. Förstelärarna på vår skola ansvarar för de flesta KU-dagarna och innan vi börjar planera, pejlar vi läget vad som känns angeläget och aktuellt för kollegiet. Trots att formativ bedömning som term och företeelse har sjunkit in hos oss, finns det ändå behov av kollegialt utbyte och fördjupning. För att skapa bra förutsättningar för dagen hade två av våra fem förstelärare möjlighet att gå på en föreläsning, min kollega Rickard och jag och det är denna föreläsning jag vill skriva om idag. Fortsätt läsa Formativt förhållningssätt – stön? Nej, tips, råd och rön! →

Naverlönnskolan, Synligt lärande

Från bedömningsmatris till lärandematris – igen

Under terminens första KU-dagar hade vi på Naverlönnskolan besök av lärare och rektor från Sätoftaskolan i Höör. De har arbetat mycket med inkludering som är ett av våra fokusområden i höst. De föreläste för oss om hur deras arbete initierats och fortskridit och förstelärarna på Naverlönnskolan gav föreläsningar i utbyte om hur vi arbetar med bedömning för lärande. Vi hade också mixade diskussionsgrupper där erfarenhet utbyttes och arbetssätt diskuterades. Det jag pratade om denna dag var hur jag använder lärandematriser i undervisningen och det tänkte jag också dela med mig av här. Fortsätt läsa Från bedömningsmatris till lärandematris – igen →

Årskurs 7-9, Engelska, Naverlönnskolan, Svenska, Synligt lärande

Gropen eller skogen – oavsett vilket handlar det om ansträngning

NOVEMBER. Ända sedan barnsben har jag varit en själ som behövt fysisk stimulans. En sport har avlöst en annan för att nu de senaste åren enbart fokusera på distanslöpning. Att förbättra sig som löpare innebär dock inte enkom att man springer samma distans om och om igen. Kroppen behöver belastas hårdare, muskler behöver stärkas och anpassas till de förhållanden som löpningen kräver. Intervaller och snabbhetsträning varvas med styrketräning och långa distanspass; knoppen är mentalt förberedd och man är medveten om att mental närvaro i sin träning, och ansträngning, är AO för att ge det resultat man eftersträvar.

Inom idrotten kallas resultatet från en tung träningsperiod för superkompensation, vilket i kort innebär att kroppen är lite bättre rustad än vad den var innan den tuffare träningsperioden påbörjades. Inom pedagogiken använder sig James
Nottingham av ett annat begrepp, nämligen Eureka, för att visa på det resultat man kan uppnå av en kognitiv utmaning som är såvälimg_0394 mödosam som krävande och kräver, just det, ansträngning, precis som inom sporten. Oavsett om det gäller idrott eller något mentalt är det just att anstränga sig som är nyckeln.
Fortsätt läsa Gropen eller skogen – oavsett vilket handlar det om ansträngning →