När vi förra hösten skulle starta upp ett nytt utvecklingsarbete på Marbäcksskolan tog vi i utvecklingsgruppen fasta på vad Helen Timperley säger:
”En lärdom från en mängd utvecklingssatsningar är att det är viktigt att våga prioritera och att ta sikte på vissa mål tills de verkligen är uppnådda. Alla skolor har en gränslös mängd tänkbara utvecklingsområden som man skulle kunna arbeta med. Men att behålla fokus, att vara uthållig, är ett av de viktigaste men också kraftfullaste sätten att arbeta på.”
Helen Timperley är en stark förespråkare för att överge synen på professionsutveckling som något som varje lärare själv väljer utifrån intresse och ansvar. I stället bör det önskade utfallet, dvs. att eleverna ska förbättra sina resultat, vara utgångspunkten för lärarnas professionella lärande. När lärare och rektorer tillsammans funderar över hur de ska utveckla sin praktik kan detta inte styras av vilka färdigheter man vill ska förändras hos läraren. Utvecklingsinsatsen måste styras av att den antas leda till förbättringar i elevernas lärande och utveckling. (Skolverkets skrift ”Forskning i klassrummet”, s26)
har vi diskuterat och tillsammans tagit fram förhållningssätt, inte regler. Ett utmärkt sätt att starta terminen på och i detta blogginlägg kan du läsa om hur vi gjort.