”Hur mycket tid är det kvar?”
Den frågan får vi ofta. Det är alltid viktigt att hålla koll på sin arbetstid. I våra fackföreningstidningar skrivs det mycket om det och det är viktigt för barnen också, men av andra anledningar kanske. Våra tidsbegrepp är ofta för abstrakta och i årskurs 1 kan många barn inte klockan än, eller har inte så god tidsuppfattning.
I mitt första blogginlägg för terminen vill jag slå ett slag för ”Time Timern”.
Förra läsåret i årskurs 1 hade jag en elev som ofta ställde den här frågan. Hen blev orolig på eftermiddagen och undrade när dagen var slut. För att göra eftermiddagslektionens längd mer begriplig och tydlig köpte jag en ”Time Timer” och satte framme vid tavlan.
För några år sedan var jag väldigt inspirerad av Dylan Wiliam och av BFL. Min professionella utveckling kretsade mycket kring de 5 nyckelstrategierna och hur mina elever skulle kunna bli mer medvetna om hur de presterade i förhållande till kunskapskraven och som en effekt av detta kunna reglera sitt eget lärande. I höstas var det dags att ta emot en ny etta och mitt fokus flyttades till andra saker: ledarskapet i klassrummet och den tidiga läs- och skrivinlärningen. Ett par månader in på läsåret började tankarna dock återvända och jag ställdes inför en ny utmaning: BFL med 7-åringar som knappt kan läsa och skriva, hur funkar det egentligen?