Om man som lärare vill att ens elever ska lära på ett mer aktivt sätt, så tror jag att ett av de mest kraftfulla redskapen är att låta dem skriva mer oavsett ämne och genre. Eftersom skriftspr
åket ställer högre krav på tydlighet än talspråket, så tvingas man när man skriver att ha en större medvetenhet. I NO-ämnena ska eleverna tränas i att kunna söka information i olika källor för att sedan använda denna information i diskussioner och egna texter. Att kunna ta till sig information och sedan omformulera det som ska läras in i olika texttyper tycker jag förstärker lärandet och språkutvecklingen.
Etikettarkiv: Stödstrukturer
Frågeord som arbetsredskap
”När Var Hur” hette den serie av årsböcker som under DN:s förlag utgavs från 1945 – 2008. Titeln är kort och koncis men väcker också tankar och förväntningar att man 
vill veta mer, fördjupa sig, kunna förklara, etc. Kanske var det så upphovsmannen Harald Gyllstoff tänkte när han redan 1933 skapade den danska förlagan som då döpte till ”Hvem Hvad Hvor”. Det är samma typ av frågor som vi pedagoger hanterar dagligdags och som vi vill att våra elever ska använda sig av.
Dramaturgi i undervisningen – Hur ska det gå?
Hos mina elever finns det en otrolig lust att skapa berättelser. Utifrån fantasi, verklighet och fakta bubblar de av ord. Jag i min tur, gör mitt yttersta för att hinna lyssna, bekräfta samt uppmuntra dem till att fortsätta berätta. Men likväl som mina elever är fantastiska på att berätta saknar de vissa verktyg för att på ett enkelt sätt formulera sina berättelser i skrift. De har svårt för att skapa och skriva berättande texter med tydlig inledning, handling och slut, dvs med ”röd tråd”. Min undervisning har helt enkelt inte varit tillräckligt bra och tydlig gentemot mina elever. Undervisningen har saknat något, den har inte gett eleverna möjlighet att utveckla sitt skrivande vidare. Därmed har jag använt en ny metod för att utveckla och förbättra min undervisning på nytt. Veronica Gröntes ”Makete-metoden” från hennes berättar- och skrivhandledning Pennvässaren. Därtill har jag använt en röd tråd samt en hel del teater.
”Hur kan jag hjälpa mina elever att utvecklas i sitt berättande och skrivande? Kanske genom att visa dem hur man gör!”
Att skapa ramar i åk 1
Att ta emot en ny etta är något alldeles speciellt. Den som har provat vet precis vad jag talar om. Den som aldrig provat har ingen aning. Höstterminen i ettan liknar ingenting annat i läraryrket. När jag berättar för vänner i andra yrkesgrupper att jag just nu undervisar i årskurs 1, möts jag ofta av uppfattningen att det skulle vara en lätt uppgift, nästan lite gulligt. Jag har undervisat i alla årskurser från 1 till 6 och jag tvekar inte en sekund när jag säger att höstterminen i årskurs 1 är den svåraste utmaningen som finns, rent pedagogiskt. Men också den roligaste!
Ett arbetsområde i teknik som tränar och bedömer alla kunskapskraven.
Teknikämnet är inbakat i NO-ämnenas 140 minuter per vecka, trots att det är ett eget ämne enligt kursplanen.
Det är ett roligt och kreativt ämne. I årskurs 4 har eleverna nu haft en lång period teknik, där min målsättning har varit att att eleverna ska träna och kunna bedömas i samtliga av teknikens kunskapskrav. Arbetsområdet har vi kallat ”Teknik i vardagen”.
Fortsätt läsa Ett arbetsområde i teknik som tränar och bedömer alla kunskapskraven.