På min arbetsplats är vi i full gång med planeringen inför de kommande veckornas nationella prov. Vi delar ut underlag till elever, planerar grupper, peppar nervösa ungdomar, försöker hitta dagar för sambedömning, säkerställer så att administrationen har gett oss salar och vakter anpassade efter de behov som finns, skriver vaktinstruktioner, informerar kollegor, informerar provvakter, möblerar salar och läser in oss på material. Rektor meddelade i veckan att schemat kommer att brytas ca 20 gånger för olika nationella prov fram till och med maj. Jag har ett kluvet förhållande till de nationella proven. Å ena sidan uppskattar jag det underlag för bedömning och betygsättning som proven ger å andra sidan är jag tveksam till den ökade arbetsbelastningen och stressen som proven orsakar.
Kategoriarkiv: Nils Fredriksson
Svedala kommuns gymnasie- och vuxenutbildning.
Skriva i Wikipedia istället för att ha prov – är det görligt?
I kursen naturvetenskaplig specialisering har vi arbetat med en fördjupning inom ämnesområdet genteknik och stamceller. Parallellt med teoripass, övningar och kunskapsinhämtning om medicinsk forskning lästes boken Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot (2012). Klassen fick uppgift att prova på att bli skribenter på Wikipedia som avslutning på ämnesområdet. Det ersatte ett vanligt, skriftligt prov och det blev väl så bra om inte bättre menar jag.
Boken som tar tag i dig
Men först måste jag nämna lite om Den odödliga Henrietta Lacks. Boken berör varje läsare på många plan vågar jag påstå. Den beskriver hur den svarta, fattiga Henrietta Lacks 1951 diagnosticerades med livmodertappcancer. Som patient på John Hopkinssjukhuset i Baltimore blev hon på intet sätt tillfrågad för godkännande av vävnadsprovtagning. Det var före lagar om informerat samtycke och visar på 1950-talets brist på etik vad gäller rätten till ditt eget genom (gener), celler eller vävnad – speciellt om du tillhörde fel samhällsklass eller hade felaktig hudfärg eller plånbok. Fortsätt läsa Skriva i Wikipedia istället för att ha prov – är det görligt?
Vägen mot kollegialt lärande
2014 påbörjades arbetet mot ökat kollegialt lärande på NFU, med syftet att öka samsynen på hur vi ska bedöma elevernas arbete. En förväntad spin-off–effekt var att detta dessutom skulle generera en större öppenhet i kollegiet, med en kultur där vi lättare skulle kunna dra lärdom av varandras erfarenheter och tankar. Fortsätt läsa Vägen mot kollegialt lärande
Religionskunskap – svårt och viktigt
Att undervisa i religionskunskap är svårt och viktigt. Det är svårt eftersom kursen lider av stoffträngsel och eleverna ofta har förutfattade meningar om ämnet. Det är viktigt eftersom vi lever i en värld där religionen är en del av människors liv och en del av vårt samhälle och vår historia. Vill vi förstå vår omvärld så är religionen en viktig pusselbit.
Kemihandledning och agera bollplank
En variant av kollegialt lärande mellan grundskola – gymnasiet
I alla professioner krävs att vi kompetensutvecklar oss. Det är tur. Det är bra. Det är utmanande. Det är (oftast) kul. Och så kan det även kännas ensamt. Föreläsningar och litteratur betas av, uppgifter skickas in, men däremellan mår vi bra av (läs bättre, bäst) att tillsammans med andra få möjlighet att bearbeta nytt lärande, samtala, ställa frågor och få nya synvinklar. Då ökar vårt kunskapsbyggande. Helen Timperley visar i sin modell för professionellt lärande att kollegialt processande är ett hållbart kunskapsbyggande .
Tillgången till extern expertis är väsentligt för att fördjupa kunskap och pedagogisk skicklighet. Men det räcker inte. Timperley påtalar att det är väsentligt att vi ställer oss frågorna:
- Vad måste vi lära oss?
- Vem kan hjälpa dig?