Denna hemsida är inte längre aktiv och agerar enbart arkiv. För att ta del av aktuell information så hänvisar vi till Nya Kvutis
Huvudkategori för skolämne
”Det är ändå vikten för järnet väger mer på sätt och vis”
Ett vanligt inslag i NO-undervisningen är att utmana elevers missuppfattningar och ersätta dem med nya hållbara insikter som förklarar hur vår omvärld fungerar. Conceptual change, eller begreppsförändring, är ett viktigt verktyg för att skapa varaktig förståelse för naturvetenskapens olika begrepp. Fortsätt läsa Utmana elevers tänkande i naturvetenskap
Vi talar ofta om läslust och i vår klass har vi också infört uttrycket skrivglädje. Vi arbetar med cirkelmodellen och skriver gemensamt och i par, för att lära oss strukturerna för de olika texttyperna och det har lett till skrivglädje, vilja och kunskap att skriva enskilt. Vi har våra textstöd uppsatta i klassrummet och barnen använder sig av dem när de skriver.
I början av terminen fyllde jag en bokhylla i klassrummet med inspirationsmaterial till skrivande och hyllan fick namnet ”Skrivglädje”. Jag ville väcka barnens lust och inspirera dem att ta för sig och skriva egna texter som angår dem. Det här gör vi ett pass i veckan och på elevens val, då en del barn har som mål att öva eller fördjupa sig i en viss texttyp.
Jag lät allt material stå framme i några veckor, för att göra eleverna nyfikna. Många var där och kikade, bläddrade bland bilderna, drog ut lådor, provade stiftpennorna mm. De frågade när vi skulle börja använda materialet och om jag kunde berätta hur det skulle användas. De tog till och med upp det på klassrådet. När det var dags var alla förväntansfulla. Att bygga upp en spänning väcker nyfikenhet och lust.
Fortsätt läsa ”Skrivglädje-hyllan” väcker lust och inspiration
Karin Stenlund disputerade i våras med avhandlingen ”Läsutveckling i mellan- och högstadiet: En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter. I augustinummret av Tidningen Alfa sammanfattas delar av avhandlingens innehåll och jag fastnar för rubriken ”Svårt att bli bättre läsare i högstadiet”. Det är lätt att som lärare se sig över axeln och i frustration fråga sig vad kollegorna på lägre stadier egentligen har sysslat med. ”Eleverna kan ju ingenting!?” Det är inte vackert att skylla ifrån sig sådär men visst har även jag suckat över dåliga förkunskaper och kunskapsluckor.
Karin Stenlund disputerade i våras med avhandlingen ”Läsutveckling i mellan- och högstadiet: En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter.” I augustinumret av Tidningen Alfa sammanfattas delar av avhandlingens innehåll och jag fastnade för rubriken ”Svårt att bli bättre läsare i högstadiet”. Jo, det är nog svårt på gymnasiet också tänkte jag. Men varför? Det är lätt att som lärare se sig över axeln och i frustration fråga sig vad kollegorna på lägre stadier egentligen har sysslat med. ”Eleverna kan ju ingenting!?” Det är inte vackert att skylla ifrån sig sådär men visst har även jag suckat över dåliga förkunskaper och kunskapsluckor.
Det finns i grundskolan ett flertal ämnen där begreppen intar en särställning för att eleven ska kunna tillgodogöra sig kunskaperna. Eleven möts av en sal, en lärare, ett ämne där förståelse för ämnets speciella ord är en förutsättning för lärande. Eleven förväntas här använda sig av ord som vanligtvis inte dyker upp vare sig i andra ämnen eller i vardagsspråket.
Vid utvecklingssamtal möts jag ofta av att eleven vill bli säkrare på begreppen i ett eller flera ämnen, kanske NO, kanske SO, ibland matte eller slöjd. Det blir svårare att kommunicera ämnet om inte båda parter behärskar begreppen. Både i mötet lärare – elev men också elev – elev. Begreppen utgör ibland en förutsättning för elevens förståelse av ämnet. Men hur jobbar vi pedagoger för att komma förbi begreppsinlärning som ett hinder istället för som språngbräda till vidare kunskaper?