Så är vi då äntligen där! För en dryg månad sen landade 13 Chromebooks i klassrummet! Detta har gjort att mycket av min tid har kommit att handla om datorer, dels som redskap, men också som ett sätt att hitta nya pedagogiska vägar.

I min klass på 25 har vi nu en halvklassuppsättning datorer. Eftersom jag tre pass i veckan dessutom kan låna från treorna har jag helklassuppsättning dessa pass. Redan när jag började som lärare för snart 20 år sedan använde vi datorer och jag gjorde digitala portfolios, men allt teknikstrul gjorde att en bra idé snart föll bort. Så har det varit sen dess! Inte enbart teknikstrul naturligtvis, men att bara ha tillgång till datorer vid något eller några tillfällen i veckan och då man dessutom ofta stött på problem med tekniken har det gjort att datorn till stor del bara blivit ett redskap, men nu är vi äntligen framme och då ställs man inför nya problem. Hur gör man för att skapa en ”datorpedagogik” och inte bara låta datorn bli ett redskap? Missförstå mig inte, datorn är ett suveränt redskap, men med IKT kan man nå längre. Jag har läst en hel del, en del böcker och mycket på nätet, och hittat en hel del goda idéer.  ASL (Att skriva sig till läsning; Trageton, 2014) , som jag startade förra året, är en väldigt god idé och ett sätt att angripa läsningen på ett ”nytt” sätt, och där har jag börjat. Fortsätt läsa Datorerna har landat! →