Kategoriarkiv: Ledarskap

Ledarskap, skolkultur, kommunikation och utveckling.
– ledarskap i klassrummet
– skolutveckling, kompetensutveckling, teachmeets, kollegialt lärande, matematiklyft etc
– lektionsobservationer, auskultation, videofilmning av undervisning et c

Årskurs F-3, Ledarskap, Roslättsskolan

Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning?

Under en förmiddag i januari i år fick vi på Roslättsskolan stifta bekantskap med en före detta officer vid namn Urban Hansson. Han inledde föreläsningen med att ge oss följande tanke:

Om vi har en klass som inte fungerar på ett bra/önskat sätt och/eller där elevernas måluppfyllelse inte når dit den skulle kunna nå kan vi konstatera:

Det är sällan fel på eleverna.

Det är sällan fel på pedagogen.

Felet hittar du nästan alltid i arbetsmetoderna och hur de genomförs. 

Resten av föreläsningen ägnade Urban åt att berätta om just arbetsmetoder t ex hur man bör starta upp terminen med klassen, hur man organiserar gruppen för att träna eleverna på att samarbeta samtidigt som man frigör tid för läraren. Han gick även igenom hur man kan arbeta med rutiner och varför det behövs ett startord som visar att eleverna kan påbörja sitt arbete. 

Jag vet inte riktigt hur dagens lärarutbildning är utformad, men jag tänker att DET HÄR hade jag verkligen önskat få lära mig under min lärarutbildning.

Fortsätt läsa Varför mötte jag inte någon som Urban under min lärarutbildning? →

Årskurs 4-6, Årskurs 7-9, Ledarskap, Synligt lärande

Alla goda ting är tre. Studierons tre förutsättningar!

Didaktik – Ledarskap – Relationer ⇒ Studiero

På agendan för vårt systematiska kvalitetsarbete, SKA, står Studiero som ett prioriterat mål för läsåret. Inget nytt precis, ett viktigt tema på alla skolor alltid. Men det självklara är inte så självklart, utan är tolkningsbart, situationsbetonat och mångfacetterat. I detta inlägg utgår jag från vår profession, alltså lärarens perspektiv.

Skolverkets definition av studiero är:

”att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen”.

Kan man egentligen åstadkomma studiero för alla? Finns det råd att ge? Finns det verktyg? Finns det en röd tråd?

Ja, det finns det. Varje lärares personlighet är förvisso en stark faktor i dennes profession men det finns ledstjärnor och tips att ge.

På min arbetsplats har vi genom diskussioner, enkäter m.m. utkristalliserat vissa begrepp som ledord för vårt arbete. Jag nämner tre, …så klart:

  • Mål (alla vet vad som ska göras)
  • Struktur (lektionsstart/-avslutning, planering, presentation av lektionen)
  • Respekt (relationerna alla emellan, elever som personal)

Jag har tittat igenom mina inlägg och många relaterar till någon form av klassrumsatmosfär som ska kunna bidra till ökad studiero. Så jag behöver inte skriva ett inlägg till. Däremot har jag valt ut tre inlägg som jag kanske kan låta vara ett exempel vardera på trion ”didaktik-ledarskap-relationer” samtidigt som jag binder ihop dem till en enhet, för den ena kan i längden inte isoleras från de andra.

Didaktik:
Nalle Puh säger så här: ”Om man inte vet vart man ska, är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.”

Jag tror att många av våra ”störiga” elever känner just så. De har – trots genomgång – inte förstått vad de ska göra och känner ingen delaktighet kring situationen de befinner sig i. Eller så tycker de att det verkar för jobbigt att börja ”klättra uppför kunskapens berg”. De kan vara fler än en, så vem ska jag börja hjälpa? Vem ska vänta och vad händer under tiden? Mina tips: skynda långsamt vid genomgången av lektionsinnehållet. Gör den tillsammans, interagerande! Ge något exempel! Sätt upp differentierade små delmål som går att nå under lektionstiden. Och ha alltid med i beräkningen att vissa inte har, vad vi kallar, nödvändigt material med sig.

Om du vill, läs inlägget ”Fungerande rutiner – välbefinnandets profit”.

 Ledarskap:
Alla elever, påstår jag, är från början nyfikna på mig som ny lärare. Det gäller att utnyttja denna nyfikenhet. Men det innebär också, att jag måste skapa och bevara en egen vilja att vara ambassadör för just nyfikenhet och intresse. Jag kan bara rekommendera att hela tiden reflektera runt den egna yrkesskickligheten, att inte fastna i Lärarlegitimationens ”nu är jag färdigutbildad-tanken” eller ”orkar inte, har för mycket att göra-varianten”.

En negativ upplevelse kan sänka ens entusiasm, det vet jag, men ledarskapet är en del av vår profession, så jag får kraft av det, reflekterar som sagt, ändrar på nånting.

Om du vill, läs inlägget ”Att utveckla lärarskickligheten gör jobbet roligare”

Relationer:
Nu kommer det svåraste. Hur ska man kunna ge tips om skapandet av relationer, om konsten att arbeta fram ömsesidig respekt? Vi är ju alla så olika. Det som fungerar för mig, är kanske en kollega helt främmande inför. Sant! Men det finns grundläggande likheter, som vi människor har gemensamt. Den jag tänker främst på är att vi tenderar att ta situationer personligt och inte sakligt. Tänk bara om jag skulle sitta i personalrummet med en kopp kaffe och någon ivrig, väldigt mycket arbetande kollega går förbi för andra gången, och säger: ”Nämen, sitter du här ännu?” Uuugh, tänker jag, va’…? Det blir personligt direkt, eller hur? (Skojar lite!)
Insikten om skillnaden mellan sak och person har givit mig ett verktyg att möta de eleverna på, som straffar ut sig själva och ofta stör harmonin i klassrummet.

Om du vill, läs inlägget ”Självsaboterande handlingar hos pojkar…”

Att diskutera:

  • Hur definierar du/ni studiero på din arbetsplats?
  • Hur arbetar du/ni för att lyckas gemensamt?
  • Hur väl fungerar de tre delarna för just dig: didaktik-ledarskap-relationer?
Årskurs 4-6, Årskurs 7-9, Årskurs F-3, Ledarskap, Roslättsskolan

Hörni – vad är egentligen studiero? – del 2

Nio av tio lärare i grundskolan svarar att det alltid eller ofta är studiero på deras lektioner. När frågan ställs till eleverna svarar dock bara fyra av tio att det alltid eller ofta är arbetsro. Årets resultat är i linje med föregående års resultat. Detta läser jag i  Skolinspektionens rapport Trygghet och Studiero 2022 strax efter att jag publicerat mitt förra blogginlägg Hörni – vad är studiero? 

Hur kan det vara så? Kan det vara så att elever och pedagoger runt om i Sverige upplever situationen i klassrummet olika eller handlar det om, som vi upptäckte på Roslättsskolan, att det saknas en samsyn kring begreppen?

Fortsätt läsa Hörni – vad är egentligen studiero? – del 2 →

Aggarpsskolan, Årskurs 4-6, Höga förväntningar, Inkludering, Ledarskap

Så kan vi bygga bärande relationer

I min förra bloggtext skrev jag om hur viktiga relationer blivit i svensk grundskola och vilka faror och fallgropar jag tror att detta kan medföra. Nu fortsätter vi med hur goda skolrelationer kan byggas och hur de bör se ut.

Goda relationer mellan lärare och elev är inte en absolut förutsättning för att lärande ska kunna ske. Det är fullt möjligt att lära sig saker ändå. När du tittar på en instruktionsvideo på Youtube, läser facklitteratur eller går på en föreläsning, lär du dig nya saker utan att den som förmedlar kunskapen har skapat någon relation till dig. Så fungerar också de flesta elever. Relationer blir nödvändiga först när vi talar om elever som inte accepterar dig som ledare. Så länge de lyssnar och deltar utan att störa andra, kan du glatt undervisa på och relationerna som eventuellt växer fram, gör det som en konsekvens av undervisningssituationen. Men om de struntar i dina regler, arbetsvägrar eller stör undervisningen, och tillrättavisningar inte har någon effekt, kan relationsbyggande vara lösningen. Alltså: syftet med relationsskapande är att det ska leda till att eleven följer dig och deltar i din undervisning. I övrigt kan förstås relationer vara trevliga, men det får vi se som en bonus. Fortsätt läsa Så kan vi bygga bärande relationer →

Aggarpsskolan, Årskurs 4-6, Höga förväntningar, Ledarskap

Bärande relationer – men vart bär de hän?

Relationell pedagogik. Relationen först! Varför pratas det så mycket om relationer i svensk skola?

Goda relationer mellan lärare och elev ses idag som något mycket positivt. “Bärande relationer” omnämns ofta som en av de viktigaste förutsättningarna för lärande i klassrummet och förmåga till relationsskapande anses vara en viktig kompetens att besitta för en lärare. “Tillitsfulla relationer mellan lärare och elever ökar elevernas trygghet och motivation. Det är därför en viktig del för arbetet med att främja studiero” kan man tex läsa på Skolverkets hemsida, och det betvivlar jag inte för en sekund. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att säga att det svenska skolsystemet numera helt och hållet bygger på relationer. Detta är dock inte oproblematiskt. Jag ska i två bloggtexter ge min syn på relationer i klassrummet och hur dessa kan byggas på ett klokt och verkningsfullt sätt. Den första delen ska handla om de risker jag ser vid relationsbyggande.

Fortsätt läsa Bärande relationer – men vart bär de hän? →