I januari hade jag varit föräldraledig i ett år och även om jag fått signaler om att klassen jag skulle ha inte fungerade riktigt som man kunde önska, hade jag nog inte tagit dessa signaler på tillräckligt stort allvar. Min första dag på jobbet och mitt första möte med klassen blev därför lite av en chock. Det första som händer är förstås att känslorna bubblar upp: besvikelse, oro, vanmakt och ilska över elevernas dåliga beteende. Det är inget konstigt, det är att vara människa. Men att stanna kvar i det där svarta känslomolnet duger inte. När jag lugnat mig lite börjar det logiska tänkandet återvända. Jag har en utmaning framför mig som kommer att ställa höga krav på mitt ledarskap. Det första jag ska göra är en lista över mina mål, mina prioriteringar och över goda, konkreta strategier. Det är att vara pedagog.
Alla inlägg av Joakim Nilsson
Aktivera eleverna under högläsning
Under ett par pedagogiska konferenser har vi behandlat högläsning och diskussionerna har då bland annat kretsat kring att det inte är alla elever som hänger med, förstår eller ens lyssnar under högläsning. Dessa diskussioner har lämnat en bitter eftersmak: Om det alltid är så att vi ”tappar” några elever vid högläsningstillfällena innebär det ju att ganska mycket undervisningstid är bortkastad för dessa elevers del. Någonting behövde göras och som så ofta när något behöver göras vänder jag mig till BFL och det tänkande som genomsyrar dess nyckelstrategier. Det var dags att utveckla mitt användande av nyckelstrategi 2: Att skapa aktiviteter som synliggör lärandet. Fortsätt läsa Aktivera eleverna under högläsning
Mjuka övergångar förbättrar undervisningen?
”Jag tar ett exempel till” säger läraren frustrerat och vänder sig åter mot whiteboarden. Han vet att han börjar tappa eleverna. Genomgången borde vara klar nu, men han vet också att det är många som ännu inte förstått. ”Ni där nere i hörnet, nu vill jag att ni också är med!” uppmanar han med bestämd röst. En snabb titt på klockan – oj, vad det har tagit tid. En blick ut över klassen – oj vad de är trötta på att lyssna. Att fortsätta nu är som att försöka fylla en hink utan botten. Helt meningslöst. Men i samma sekund som han avslutar sin genomgång och säger ”Så, nu ska ni få träna på detta. Alla börjar på sidan 27” kommer han omedelbart att få 12 händer i luften och därefter springa som en skållad råtta mellan eleverna. Detta vet han.
Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt
Det här läsåret har jag arbetat med ”En läsande klass” och låtit det arbetet få ta ganska mycket tid i anspråk. Just nu fokuserar vi på lässtrategin som fått namnet ”cowboyen”, dvs förmågan att sammanfatta det viktigaste i en text.
I det arbetet erbjuder”En läsande klass” i form av t.ex. ”Först – sedan – slutligen” goda stödstrukturer för att hålla den röda tråden, men jag har uppmärksammat en helt annan sak som skapar svårigheter för eleverna när de ska göra sammanfattningar av det lästa, åtminstone så länge det handlar om skönlitteratur. Allt för ofta, när jag t.ex. ber en elev sammanfatta förra kapitlet av en högläsningsbok, Fortsätt läsa Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt
Utvärdering med eleverna
I mitt förra inlägg beskrev jag hur jag lagt upp matematikundervisningen den här terminen. Målet var att med relativt lite tid till mitt förfogande skapa en varierad undervisning 
samtidigt som jag byggde ett system där jag snabbt fick syn på de elever som inte hängt med eller missförstått och fick en möjlighet att ”hämta in dem” snabbt. En vanlig vecka har således sett ut så här: