Jag undervisar nu återigen i en årskurs ett och alla vi som någon gång gjort det vet hur mycket barn i den åldern har att berätta och även visa för delen. Det finns mängder av saker att berätta och man skulle kunna lägga i princip hur mycket tid som helst på att lyssna på eleverna.

När jag var ny i yrket gjorde jag just det, ägnade mycket tid åt att låta alla berätta och jag hade svårt att avbryta eleverna. De blev ju så besvikna om de inte fick berätta! Jag tyckte också det var jobbigt när eleverna med tårar i ögonen kom fram och sa – Men varför tog du inte mig? Jag ville också berätta! Eller när de suckade djupt då jag sa att nu hinner vi inte fler så ta ner era händer.

Att lyssna, fördela ordet och låta alla elever komma till tals är en av lärarens uppgifter. Men att ta till vara på lektionstiden och hålla fokus på ämnet är också en lärares uppgift. På ett bra och respektfullt sätt gäller det att hitta en balans däremellan. Det är också ur en demokratisk synvinkel viktigt att vara medveten om vilka som alltid pratar och vilka som sällan gör det. Vad sägs? Och hur lyssnar man till varandra?
Jag har med åren kommit fram till olika sätt att fördela ordet och begränsa samtalen och tänkte här dela med mig av några av mina tillvägagångssätt. Fortsätt läsa Fördela ordet och begränsa samtalen →