Hur får vi alla våra medarbetare engagerade i skolans SKA-arbete? Hur blir det systematiska kvalitetsarbetet viktigt på riktigt och inte bara en pappersprodukt för någon annans skull?
Det systematiska kvalitetsarbetet handlar i grund och botten om ett arbete som ska leda till en utveckling av kvalitet, det vill säga en förändring, en förbättring, helt enkelt ett framsteg gällande det satta målet. För att ett utvecklingsarbete ska lyckas är det viktigt att det som ska utvecklas berör. Att det betyder något för mig som personal och att jag kan se vinsten med förändringarna även i det sammanhang som jag befinner mig, om det är som lärare i klassrummet, socialpedagog, kurator, skolpsykolog, skolsköterska eller rektor på skolan. Målet måste helt enkelt vara relevant och det är viktigt att vi kan se att en förändring gör skillnad.
Vi vet alla att det är av stor betydelse för välbefinnandet att lyckas i skolan och Spångholmsskolan i Svedala kommun har en lång historik av goda resultat: höga meritpoäng, hög måluppfyllelse och hög behörighet bland våra avgångsklasser. I våras nådde 96 procent alla mål, meritvärdet låg på 248 och 99 procent var gymnasiebehöriga. Kan det egentligen bli bättre? Kan vi bli bättre?
Trots goda resultat visar skolans årliga hälsosamtal och enkätundersökningar att flertalet av våra elever inte mår bra. Under ytan, bortom de goda studieresultaten, finns alltså siffror som inte är lika positiva. De årliga hälsosamtalen och enkätundersökning som skolsköterskan genomför med bland annat skolår fyra och sju visar att ungefär en tredjedel av kommunens fjärdeklassare upplever att de endast ibland har arbetsro och då möjlighet att koncentrera sig på lektionerna. Även om majoriteten oftast kan finna arbetsro är ändå en tredjedel en betydande andel elever som har svårt att finna ro att fokusera på skolarbetet. I enkäten som elever i åk 7 besvarar finns bland annat frågor om upplevd skolstress. Spångholmsskolan sticker här ut med en hög andel elever, 50 procent jämfört med övriga skolor i kommunen som landar på siffror runt 20-30 procent, som alltid eller oftast känner sig stressade av skolarbete.
Skolans EHT-team får in flertalet anmälningar från lärare gällande elever som upplever mycket stress och dåligt mående kopplat till skolarbete. Lärare själva uppmärksammar att elever inte mår bra och initierar utifrån det samtal kring skola och mående och föräldrar kontaktar skolan och berättar kring sina barns mående. Flertalet elever har också vänt sig till skolans specialpedagoger och uttryckt att de inte har studiero, inte hinner eller mäktar med. De upplever bland annat att de inte fått tillräcklig undervisning, har mycket prov och att de inte heller vet hur de ska plugga eller vad de ska prioritera. I många fall upplevs situationen som övermäktig.
I dessa samtal såväl som i enkäter framkommer det att det faktum att eleven inte mår bra bottnar sig i stress kopplat till skolarbete. För oss är det viktigt att våra elever mår bra och siffrorna under ytan visar att goda resultat inte alltid räcker till för ett välbefinnande. Vi behöver således ställa oss frågan; vad kan vi ändra på? Vad kan vi göra för att minska den skolrelaterade stress som våra elever känner?
Som jag skrev ovan är det för att få till stånd en förändring viktigt att målet för förändringen berör. Att det betyder något för mig i min profession och att jag kan se vinsten med förändringarna i det sammanhang som jag befinner mig i. Och här är vi eniga, oavsett vilken roll vi har på skolan, vill vi att våra elever ska må bra.
För att vi ska lyckas i vårt utvecklingsarbete mot en mer välmående elevgrupp krävs det, förutom att målet med arbetet verkligen berör, enligt Hylander & Guvå (2018) också en samsyn mellan lärare och elevhälsa liksom en förståelse och ömsesidig respekt för varandras professioner. Det krävs också ett samarbete både inom elevhälsan och mellan elevhälsan och övrig personal på skolan för att klara uppdraget med att minska riskerna för ohälsa, ta bort riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer.
Att vi alla nu då, oavsett profession, faktiskt för första gången är en del av ett och samma utvecklingsarbete känns oerhört positivt. Förutsättningarna för att få till stånd en hälsofrämjande utveckling och då också nå framgång i vårt utvecklingsarbete för ett ökat välmående bland våra elever kan inte vara bättre. Vi har alla ett gemensamt mål, att minska skolstress och öka arbetsron bland våra elever. Ett mål som berör och som är viktigt på riktigt, för oss alla. Och nu kommer vi dessutom arbeta tillsammans! Inte sida vid sida i parallella spår, utan på riktigt tillsammans! Ett utgångsläge som bäddar för att vi faktiskt kan få till stånd en förändring, på riktigt!
Att diskutera:
- Vad är ett bra SKA-mål?
- Hur arbetar ni på er skola för att minska skolstress och öka arbetsro?
- Hur kan man öka och förbättra samarbetet mellan olika yrkesgrupper på skolan?
Källor:
Hylander & Guvå (2018), Elevhälsa som främjar lärande : om professionellt samarbete i retorik och praktik (Studentlitteratur).
