Under vårterminen har jag funderat mycket kring sociala medier och nätet. Precis som förra året märker vi på skolan en ökning av antalet konflikter och kränkningar på nätet under vårterminen i år 3.
I vissa fall märker vi pedagoger att det tisslas och tasslas ute i kapprum, i klassrum eller ute på raster. Det vi även observerat är att dessa konflikter och kränkningar, som oftast sker under elevernas fritid, följer med och fortsätter i skolan. I andra fall kontaktar föräldrar oss och berättar om händelser som skett utanför skoltid men som de förstår är bra om vi känner till.
Att det är viktigt att reda ut vad som har hänt så att eleverna kan känna sig trygga i skolan och att de kan lägga fokus på det vi arbetar med känns självklart. Frågan är om det finns ett sätt att stötta barn och ungdomar som verkar mer förebyggande och inte är beroende av att vi vuxna råkar få veta vad som hänt?
